Tillbaka

Millennieskiftet i kristenhetens centrum

Publicerad i Lysekilsposten 21 januari 2000

Sven H Gullman

TV förkortar avstånd i tid och rum. Ofta kommer tittaren närmare det som sker än den som befinner sig i händelsernas omedelbara närhet. TV-teknikerna är ofta många och de kan ge både närbilder och översiktsvyer.

Men är det frågan om inslag från främmande länder och andra kulturer, skärps kraven på att kommentatorn är insatt i det som förmedlas. I annat fall blir informationerna lätt förvanskade eller missförstådda.

Att vara fysiskt närvarande ger ändå andra dimensioner. Man kanske inte ser och uppfattar allt lika bra som TV-tittarna – nackdelarna uppvägs ofta av att man är på plats. Atmosfären och stämningen, att vara bland likasinnade, att kunna fortsätta där det sätts punkt i TV, allt detta betyder oerhört mycket.

Inför övergången till 2000-talet kom Rom att stå i världshändelsernas blickpunkt. Den fysiskt bräcklige men andligt obrutne påven Johannes Paulus skulle i större utsträckning än andra år göra sin stämma hörd och vara huvudpersonen vid framträdanden av stor betydelse inte bara för den katolska kyrkan. När påven talar lyssnar världen. Inte alla godtar det han har att säga, men hans konsekvens väcker respekt. Inför det nya årtusendet skulle påven öppna "den heliga porten" i S:t Peterskyrkan och utlysa "det heliga året" eller "jubelåret". Svensk TV gjorde ingen direktsändning men många av denna tidnings läsare tog sannolikt del av ceremonin via någon utländsk TV-kanal. Strax före julnattens mässa öppnade han den dörr som i 24 år stått stängd och förklarade jubelåret invigt. Men vad är ett heligt år och vad symboliserar dörren?

T.h. ses Palazzo Pio som rymmer Vatikanradion. I bakgrunden S:t Peterskyrkan

Det heliga året har sina rötter i Gamla Testamentet..

Det första kristna jubelåret utropades år 1300 av påven Bonifatius VIII. I början firades det vart femtionde år, ibland fick det ett kortare förlopp, men efter 1450 har längden varit 25år. Vissa undantag har gjorts. När Bonifatius införde det heliga året anknöt han till det jubelår som tillkännagavs i Palestina enligt 3 Mos.25 och 27. Hos det judiska folket skulle vart femtionde år allt arbete med jorden vila, allt som växte på marken skulle vara allas egendom, trälarna skulle friges, alla skulder efterskänkas och all förvärvad egendom återgå till den ursprunglige ägaren.

Sven H. Gullman och syster Barbara O.Ss.S. (förkortning för Birgittinerordens latinska namn: Ordo Sanctissimi Salvatoris = Den allra-heligaste Frälsarens orden).

Påven Johannes Paulus har i många sammanhang vädjat till ledarna i de industrialiserade länderna att efterskänka utvecklingsländernas skulder – där han också fått helhjärtat stöd från Svenska kyrkan . och en sådan gest skulle ligga i linje med de ursprungliga tankegångarna för det heliga året. Grundtanken med jubelåret är "att sporra människan till omvändelse och bot" och till "hjärtats omvändelse genom ändring av livsföringen". Påven inbjuder också alla kyrkor och kristna samfund att delta. Det är inte meningen att alla skall behöva fara till Rom. Omvändelsen och botgöringen sker lika bra på den plats där man bor. Intresserade kan ta del av kungörelsebullan i svensk översättning.(Incarnationis mysterium, Bokförlaget Catholica, Ängelholm, 1999).Titeln betyder"människoblivandets mysterium," d.v.s. att Gud blev människa.

Den heliga porten.

Att påven öppnar en dörr i S:t Peterskyrkan som annars är stängd, har en symbolisk betydelse. Den "påminner om övergången från synden till nåden" och till Jesu ord.

"Jag är dörren" ( Joh. 10 :7 ). "Det finns bara en port som öppnar ingången till livet i gemenskap med Gud, och denna ingångsport är Jesus". Den heliga porten i S:t Peterskyrkan förblir öppen till Trettondedag jul, alltså den 6 jan. 2001. Då stängs den på nytt av påven och jubelåret är avslutat. Nästa gång den öppnas blir på julnatten år 2025.

Man känner igen dem på deras blå västar försedda med text på italienska. På ryggen står det att de är "frivilliga vid jubileet". Texten fram lyder "jag var en främling och ni tog emot mig" och alluderar på Jesu ord.

Men tillbaka till Petersplatsen. I centrum står sedan julafton förmodligen världens största julkrubba med människofigurer i naturlig storlek. Nu hade man byggt upp ett orkesterpodium men också satt upp flera jätte dukar där sångare och musiker skulle TV-projiceras, dessutom påven när det var dags. Vid åtta-tiden började konserten där olika moderna musikstilar blandades. Det blev pop och rock och gospel, barnkörer med 5000 röster växlade med de främsta italienska populärartisterna.

För min egen del blev det ett avbrott för att deltaga i nyårsvigilian i Birgittaklostrets kyrka vid Piazza Farnese. När den var slut en timme före midnatt inbjöds de närvarande av generalabbedissan moder Tekla till en champagnemottagning. Där kunde man bl.a. se Sveriges nyutnämnde ambassadör vid Den Heliga Stolen.

Väl tillbaka på Petersplatsen hade skarorna tätnat men fortfarande strömmade folk till. Musiken dånade och på de enorma TV-skärmarna växlade bilder på musiker och sångare. Så närmade sig minuterna tolvslaget, plötsligt färgades rymden av färgkaskader och man såg på TV-skärmarna påven som visade sig i det öppnade fönstret till sitt arbetsrum i byggnaden till höger om kyrkan. Petersplatsen är enorm stor och bara de tusentals som befann sig i närheten kunde se honom. Men högtalaranläggningarna fungerade väl och alla hörde påven på latin först uttala välsignelsen "urbi et orbi" d.v.s. han välsignade alla både i staden (urbs) Rom och överallt i hela världen (orbis). De latinska orden är sedan länge ett välkänt begrepp. Därefter fortsatte han på italienska: " Jag önskar mig ett år, rikt på fred, ett nytt årtusende med fred och glädje". Då bröt jublet ut och alla hurrade och gratulerade varandra. År 2000 hade börjat och man befann sig i kristenhetens centrum.

Rom – Grundsund, ett avstånd som krymper.

En liten episod måste nämnas. En kvart in på det nya årtusendet ringde jag från Petersplatsen till min bror Ralph i Grundsund, och häpen blev jag när han berättade att svensk TV just då hade direktsändning från den plats där jag befann mig. Han och hans fru såg människohavet, men också påven i närbild till skillnad från mig. En liten reflexion från en historiker formade sig. För ett tusen år sedan befann sig vårt land i brytningstiden mellan asatro och kristendom, det svenska riket var i ett begynnande uppbyggnadsstadium och Olof Skötkonung, hövding i Uppsala, visade sig vara öppen för den humanistiska ideologi som erövrat Sydeuropa och var på väg norrut, en rörelse med oanad kraft och med stor vitalitet – och administrerad just från Rom och av föregångare till Johannes Paulus II.

Tankarna gick vidare. Hur ser det ut här i Rom, i Sverige och överallt i världen när år 3000 bryter in och firas! 

Många begivenheter för en tillresande svensk.

Eftersom Vatikanstaten har suverän status, finns det gränskontroll och den ombesörjs av sedan gammalt av schweizergardister, pittoreskt klädda i medeltida färgglada munderingar och försedda med långa hillebarder. De unga soldaterna rekryteras från den tysktalande delen av Schweiz och är välkända för alla Rombesökare. I princip släpper de inte in någon utan tillstånd i form av passersedel e.d.

På juldagens eftermiddag fick jag den första möjligheten att komma in i Vatikanen tack vare en inbjudan till en konsert som skulle äga rum i Sala Paolo.VI, en aula med 5000 sittplatser. Europeiska Unionens Ungdomsorkester fyllde podiet med sina 100 musiker under ledning av Catherine Haggo från Storbritannien. Fyra svenska ungdomar medverkar i orkestern som har hög status: Cecilia Bukovinszky, violin, Emma Hagenström, viola, Maria Zachariadou, cello, och Karl Thorsson, slagverk. I den internationella samlingen finns från Norden i övrigt bara en dansk och en finländsk violinist samt en finländsk kontrabas. 

Birgittaklostret månar om Romsvenskarna.

Det är tradition att Birgittasystrarna i klostret vid Piazza Farnese på Annandag jul bjuder in svenskarna i Rom. Under vespern och före den sakramentala välsignelsen predikade monsignore Furio Cesare, naturligtvis på svenska. Trots det italiensk-klingande namnet är han en tvättäkta skåning. Han har trots sin ungdom hunnit med att vara katolsk kyrkoherde i Uddevalla och Trollhättan. Sedan några år tillbaka är han rektor vid Collegio Svedese där alla skandinaviska studenter bor som studerar till präst.

Efter en halvtimmes småprat lotsades jag in i en inspelningsateljé. " Jaha, Sven, nu sätter du dig där och jag här och så intervjuar jag dig " – Lars Rooth tittade på klockan – så där en 7 – 8 minuter". Det var bara att acceptera. Huruvida inslaget vid det här laget har sänts är i skrivande stund obekant.

Staty rest till 650-årsminnet av Birgittas ankomst till Rom.

Svenska massmedia berättade utförligt i höstas om det jubileum som då firades i Rom.

År 1349 kom Birgitta från Sverige till Rom och hon skulle aldrig återse sitt hemland.

Denna händelse blev anledningen till omfattande arrangemang under en vecka i november. Kungaparet och kronprinsessan Victoria togs emot av påven, ett symposium med svenska och internationella forskare behandlade frågor inom birgittaforskningen och vid en ekumenisk vesper i S:t Peterskyrkan officierade förutom påven bl.a. ärkebiskoparna i Uppsala och Åbo. Men en sak till skedde – påven utsåg den heliga Birgitta till ett av Europas skyddshelgon, vid sidan av den samtida Katarina av Siena och Edith Stein, judinnan som blev katolik och benediktinnunna men dog i ett tyskt koncentrationsläger under andra världskriget.

Ett inslag som svenska TV-tittare och tidningsläsare kunde ta del av var att en Birgitta-staty utförd av Floriano Bodini , avtäcktes i närvaro av påven, flera kardinaler och de svenska deltagarna. I framtiden blir det sannolikt ett mycket begränsat antal personer som får möjlighet att se statyn. Den står i en nisch längst framme på utsidan av S:t Peterskyrkans kor och därmed långt inne på Vatikanstatens mark, oåtkomlig för den vanlige besökaren. Tack vare specialtillstånd kunde jag komma till platsen, ägna god tid åt att studera statyn och fotografera den.

	Till minne av den heliga Birgittas ankomst till Rom år 1349 placerades en staty av henne i en nisch på utsidan av S:t Peterskyrkan inne på Vatikanens område. Sven H. Gullman fick särskilt tillstånd att komma in och ta denna bild. Invigningen av statyn i början av november 1999 skedde i närvaro av det svenska kungaparet.

Nytt svenskt helgon i år?

Hur har påven kommit på tanken att bevisa vårt svenska helgon, den heliga Birgitta, en så stor ära, som att låta henne få värdigheten av skyddshelgon för Europa ? Det har länge varit bekant att den polskfödde påven sedan gammalt känner stor vördnad för Birgitta och allt vad hon stod för i sin samtid. Han vill göra henne till förebild också för vår egen tid. Påven har alltid visat stor välvilja mot de ordenssystrar i Rom som verkar på samma plats och i samma hus där Birgitta levde och dog.

I Birgittaklostret vilar kvarlevorna efter den kvinna som i vår tid fick Birgittinorden att inte bara leva upp igen utan t.o.m. blomstra. Det är Elisabeth Hesselblad (1870 – 1957).

Hon var född i Fåglavik i Västergötland men växte upp i Falun, dit familjen flyttade.

Sedan emigrerade hon till USA och utbildade sig till sjuksköterska. Sedan barndomen kände hon en dragning till den katolska kyrkan och konverterade i USA. Intresset för den heliga Birgitta fick henne att fara till Rom och hon lyckades med det nästan omöjliga, att få påven att godkänna en ny gren av Birgittinorden eller som den officiellt kallas sedan den grundades under medeltiden. Ordo Sanctissimi Salvatoris, d.v.s. Den Allraheligaste Frälsarens orden. Förkortningen O.Ss.S. används ofta efter ordensmedlemmarnas namn. År 1931 lyckades Elisabeth Hesselblad, som blev ordens första generalabbedissa i modern tid, förvärva Birgittas hus vid Piazza Farnese i Rom, som alltsedan dess är ordens centrum. Snart slog sig Birgittasystrar ned i Vadstena och Djursholm och finns mumera också i Falun förutom i Åbo, Tallin, Nestved i Danmark, i England och på några håll i Italien. Nästan alla kloster tar emot gäster.

De flesta Birgittinkloster försvann i turbulensen i Nord – och Centraleuropa före mitten av 1500-talet och övriga i början av 1800-talet.Men enstaka fortsatte sin verksamhet t.ex. ett i England och Altonmunster i Bayern. Vadstenaklostret upphörde f.ö. inte förrän 1593, Nådendal nära Åbo några år tidigare.

Vad som många räknar med under detta år är att påven skall saligförklara Elisabeth Hesselblad. Saligförklaring eller beatificering är andra steget av tre. Det tredje är formell helgonförklaring eller kanonisering.

"La porta santa", den heliga porten i Peterskyrkan.

Interiör från S:t Peterskyrkans kor med påven omgiven av två biskopar.

Drottning Kristina av Sverige har fått sitt sista vilorum i S:t Peterskyrkans krypta men uppe i kyrkan finns hennes gravmonument med ett porträtt i en medaljong.

En stor personlighet: Generalabbedissan Moder Tekla O.Ss.S.

När kungaparet togs emot av påven i höstas eller denne medverkade vid en katolsk-luthersk vesper i S:t Peterskyrkan var det inte första gången. Det har hänt tidigare.

Som alla förstår måste det till ett oerhört stort förberedelsearbete att få inblandade med sig i planerna oavsett det gäller påve och kardinaler, en kungafamilj och regering eller Svenska kyrkans biskopskollegium. Det är inte överord att säga att det sannolikt är tack vare moder Tekla som allt kunnat genomföras. Jag hade förmånen att få träffa general-abbedissan vid olika tillfällen under min vistelse i Rom och hon hade vänligheten att inbjuda mig till lunch i klostrets gästmatsal. Moder Tekla , italienska som f.ö. behärskar svenska perfekt, tar emot sina gäster med värme och omtänksamhet och hon har en stark utstrålning. Den heliga Birgittas efterföljerska är en stor personlighet med en djup andlig dimension.

Generalabbedissan Moder Tekla O.Ss.S. i Birgittaklostret tillsammans med påven Johannes Paulus II

Tillbaka