Tillbaka

Tordenskiolds skepp syns ännu

Sven H. Gullman

En vårdag år 1717 seglade några krigsfartyg in i Brofjorden, kanske för att ta amiral Strömstierna till fånga eller bränna hans gård Vese. Båtarna tillhörde den dansk-norska flottan och bakom räden stod den 26-årige Peder Tordenskiold, dansk amiral med norsk bakgrund. Försöket gick om intet, fartygen mötte motstånd men lyckades ta sig ut ur fjorden, alla utom ett som kom för nära stranden, Där blev det kvar.

I generation efter generation har det berättats i bygden om fiendeskeppet och alla har kunnat se det sjunka djupare och djupare. Men sedan ett 40-tal år är det bara några få som känt till platsen. De har vetat att kölen numera ligger stadigt på botten och att skrovet inte kan sjunka mer.

Fortfarande ser man en del av fartygets spant, närmare bestämt främre delen av bordläggningen på styrbords sida. Övriga partier är osynliga från land. Själva skrovet kan vara i det närmaste intakt. Traktens folk försåg sig i gångna tider med vad de kunde komma åt av inventarier innan leran blev ett för stort hinder. Tack vare den ligger skeppet förmodligen för all framtid skyddat från vidare förstörelse.

Ett hundratal meter bort reser sig ett högt berg. Det stupar brant ned mot viken. Där har man gjort fynd som stärker den folkliga traditionen. När en bäck torrlades för bortåt 30 år sedan stötte man på kanonkulor med en diameter av cirka 70 mm. Fynden tyder på att amiral Strömstierna var beredd på fiendens ankomst och låtit befästa berget. Fartygen har besvarat elden men inte alla kulor nådde målet.

På Vikarvets museum i Lysekil förvaras en kanon som sportdykare tagit upp från botten vid Dammholmen norr om Grundsund. Där grundstötte ett av Tordenskiolds skepp den 30 maj 1717. Mycket talar för att en dansk-norsk eskader seglat utmed bohuskusten för att komma åt svenska örlogsfartyg, även om det av kända skäl var illa beställt med sjöförsvaret från svensk sida. Året innan hade svenskarna under Strömstiernas befäl lidit ett förödande nederlag vid Dynekilen nära Strömstad. Tordenskiolds flottstyrka med 128 kanoner sänkte eller tog samtliga svenska örlogs- och transportfartyg. Efter detta var det den norske amiralen som behärskade vattnen utanför Bohuslän.

Spanten på Tordenskiolds fartyg kan man fortfarande se i leran långt inne i Brofjorden

Peder Tordenskiold (1690-1720) var 27 år när han förgäves sökte ta amiral Strömstierna till fånga.

Ett hundratal meter bort reser sig ett högt berg. Det stupar brant ned mot viken. Där har man gjort fynd som stärker den folkliga traditionen. När en bäck torrlades för bortåt 30 år sedan stötte man på kanonkulor med en diameter av cirka 70 mm. Fynden tyder på att amiral Strömstierna var beredd på fiendens ankomst och låtit befästa berget. Fartygen har besvarat elden men inte alla kulor nådde målet.

På Vikarvets museum i Lysekil förvaras en kanon som sportdykare tagit upp från botten vid Dammholmen norr om Grundsund. Där grundstötte ett av Tordenskiolds skepp den 30 maj 1717. Mycket talar för att en dansk-norsk eskader seglat utmed bohuskusten för att komma åt svenska örlogsfartyg, även om det av kända skäl var illa beställt med sjöförsvaret från svensk sida. Året innan hade svenskarna under Strömstiernas befäl lidit ett förödande nederlag vid Dynekilen nära Strömstad. Tordenskiolds flottstyrka med 128 kanoner sänkte eller tog samtliga svenska örlogs- och transportfartyg. Efter detta var det den norske amiralen som behärskade vattnen utanför Bohuslän.

Galjonsfigur som stått i stäven på Olof Strömstiernas amiralsskepp finns på Vikarvets museum i Lysekil

Strömstiernas vapensköld är upphängd på väggen i Bro kyrka. Amiralen befann sig på sin gård Vese men var beredd när fienden kom år 1717

Men går det att rekonstruera händelseförloppet i Brofjorden ? Ett scenario skulle kunna se ut så här. De sista dagarna i maj 1717 seglar en dansk-norsk flotta under Tordenskiolds befäl söderut från Norge. Han är på väg mot Göteborg men får reda på att Olof Strömstierna befinner sig på sin gård Vese. Ett ypperligt tillfälle att ta huvudmotståndaren till fånga eller bränna ned hans gård. Norrmannen behöver inte frukta något större motstånd efter det svenska nederlaget vid Dynekilen. Att ge sig in i fjorden kan trots allt vara farofyllt och fem – sex skepp får räcka. Men Strömstierna har haft spejare ute och känner till fiendens planer. Därför har en truppstyrka fått i uppgift att hålla utkik från det höga och branta berget vid Lännestad. Därifrån skulle man på långt håll kunna se fienden komma seglande. Och detta är vad som händer. Flera fartyg stävar in i fjorden och då de kommit tillräckligt nära börjar kanonaden på en given signal mot fartygen.

På skeppen blir man överrumplad men besvarar elden. Samtidigt vet inte eskaderchefen om fler soldater är utposterade vid stränderna och han ger därför order om att vända. Alla skepp kommer ut på öppet vatten, alla utom ett. Det har otur och får grundkänning och därmed är dess öde beseglat.

Åren har gått. Det inre av Brofjorden har en betydligt mindre vattenspegel än för bortåt 200 år sedan. Landet har höjt sig cirka en meter. Flera vattendrag har fört med sig slam ut i viken. Broälven från Hallinden, Rumpälven från Brastadshållet, Lännestadsbäcken som vid dräneringen visade upp minnen från bataljen.

Leran ligger tjock vid stränderna. Det skall vi kanske vara tacksamma för. Det är tack vare den som Tordenskiolds skepp vilar tryggt på botten och sannolikt i många år framöver kommer att vara synligt.

Tillbaka