Conrad Neiglick, som nu är över 91 år gammal, intager en märkesställning inom Gillet. Han är den ende kvarlevande stiftaren, under inte mindre än 26 år var han Gillets skattmästare (1907-1933),  han har varit ordförande och han är vidare den ende hedersledamoten och innehavaren av Gillets förtjänstmedalj. Han kan verkligen med fog betecknas som Gillets "grand old man".

    Tack vare generösa donationer från Olaus Olsson, Victor Bruce och Anders Smith är Gillets ekonomiska ställning synnerligen god. Också från andra gillesmedlemmar har Gillet vid skilda tillfällen ihågkommits med värdefulla bidrag till olika ändamål, såsom från Carl Myrén och Sven Hansson i samband med utgivandet av Gillets första porträttkatalog 1948.    

    Under årens lopp har Gillet haft många bemärkta män i sina led. Tvenne medlemmar har tagit säte vid konungens rådsbord. Henning von Krusenstierna (född i Bäfve) var statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet 1910-1911 och Herman Zetterberg (Uddevalla) har som bekant varit justitieminister sedan 1945.
    Alexis Hammarström (Berfendal) blev landshövding i Kronobergs län. Av de nuvarande landshövdingarna är G. A. Widell och Per Nyström (Västerlanda) gamla medlemmar i Gillet. Widell är visserligen född i Stockholm men son till Gillets framlidne ordförande, som var född i Morlanda.
     Bland gillesmedlemmarna finner vi några av vårt lands främsta storföretagare, såsom Sigfrid Edström (Morlanda), Axel Wenner-Gren och Gustaf Thordén. De båda senare, som är födda i Uddevalla, invaldes samtidigt den 18/9 1919, en sällsynt doublé i Gillets historia. Också Gillets framlidne ordförande Anders Smith (Bro) förtjänar omnämnas i detta sammanhang.

    Bohuslän intager som bekant en särställning inom vårt lands friluftsmåleri. Dit har konstnärerna sökt sig för att få lämpliga motiv för sina tavlor. De har liksom författarna öppnat ögonen för oss, så att vi tydligare kunna lägga märke till de stora skönhetsvärden, som finnas inom vår hembygd. Av bohuslänska konstnärer har Carl Wilhelmson (Fiskebäckskil) och Birger Simonson (Uddevalla) tillhört vårt Gille, däremot inte Karl Nordström.

    Inte sällan har Gillet vid sina sammankomster kunnat njuta av sång och musik som föredragits av dess egna medlemmar. Operasångaren Åke Wallgren (Resteröd) invaldes i Gillet redan vid dess andra sammanträde och han gladde ofta med sin härliga röst. Fram till på trettiotalet var också Evert Taube (Vinga) en flitig deltagare i Gillets sammankomster och lät ofta höra sig. Hans sjömansvisor väckte helt naturligt bejublad anklang. Under senare år har vi kunnat glädja oss åt våra båda framstående operasångare Hugo Hasslo (Lyse) och Arne Ohlson (Uddevalla). Deras framträdanden då Gillet firat sin årshögtid har under senare år alltid utgjort höjdpunkten på festen.

    När Ernst Manker för något år sedan gav oss en primör ur sin strax därefter utkommande uppmärksammade bok om Tjörn, där han själv är född och där hans förfäder levat sedan hedenhös, mottogs hans uppläsning med stort bifall av de närvarande. Det var en sällsynt bohuslänsk högtidsstund.

    Verksamheten inom Gillet har alltid varit livlig, men har naturligtvis tagit sig olika uttryck under årens lopp.

    Under några år i början hade man "träffar" på Dramatiska Teaterns restaurant första torsdagen i varje månad. Härigenom kom medlemmarna i den nya sammanslutningen att lära känna varandra på rätt kort tid.

    Redan 1912 kände de sig tydligen så väl sammansvetsade, att Gillet vågade sig på att ordna en gemensam resa i hembygden, varom en av deltagarna, Torsten Stubelius, berättar i en särskild artikel.

    På initiativ av ingenjören John Thornberg bildades en kägelklubb inom Gillet hösten 1914. Övningarna, som bedrevos i Reginas kägelsalong varje onsdags afton, "omfattades med synnerligen stort intresse av ett antal Gilles-medlemmar". Regelrätta tävlingar förekom också. Överläkaren Karl-Otto Granström har nyligen haft vänligheten att till Gillet skänka en silverpokal, som hans fader med.dr Karl Granström (mångårig styrelseledamot i Gillet) på sin tid erövrade efter tävlingar på Djurgårdsbrunn. Den bär inskriptionen "Dr Karl Granström - Pris i kägelslagning vid Bohusläns Gilles vårfest 19  23/5  14", så det är tydligt, att gillesbröderna börjat med de stärkande övningarna redan innan de fann för gott att omnämna dem i gillesprotokollen.

    Styrelsesammanträdena har vanligen ägt rum på ett kontor hos någon styrelseledamot. Efter sammanträdet har i regel gemensam middag intagits på någon restaurant i närheten. Under tidigare år åt styrelsen ofta torskhuvud och andra västkustbetonade läckerheter på Sturehov. Numera håller styrelsen ofta till på Hotel Regina, där traktören, gillesbrodern Eskil Kihlberg, på ett enastående sätt brukar duka fram allt vad Västerhavet har att bjuda på - och mer därtill.

    Gillets ordinarie vår- och höstsammankomster har i regel ägt rum på någon restaurant i staden eller dess omgivningar, såsom på Hotel Rydberg, Metropol, Hasselbacken, Skansen, Strand, Rosenbad, Mosebacke, Stallmästargården, Djurgårdsbrunn eller Källhagen. Endast vid några tillfällen har sammankomsterna tack vare enskilda medlemmars medverkan kunnat ordnas i andra lokaler, såsom på Stora Sällskapet, Sjöofficersmässen på Skeppsholmen, Teknologföreningen eller K.A.K. på Blasieholmen.

    En ordinarie höstsammankomst i början av första världskriget, förtjänar att räddas ur glömskan.

    Det var i början av december 1914. Stockholmsluften var rå och disig. Det var mörkt mellan husen och smörjigt på gatorna. Några bohuslänningar möttes på nedre Engelbrektsgatan för att fara till Djursholm. De hälsade på varandra, växlade några ord om det dåliga vädret, och embarkerade tåget, som rullade iväg under det att regnet började falla.

    Influensan härjade svårt, mången som ville varit med låg hemma i sin säng. Ordföranden var inte med, men ceremonimästaren och klubbmästaren var där. De såg mystiska ut. Vid Djursholms restaurant blev det debarkering. Det kändes skönt att komma inomhus. Ytterkläderna hängdes av. Så öppnades dörrarna till ett stort rum. Där stod ett väldigt smörgåsbord.

    En manande handklappning och bohuslänningarna lät inte vänta på sig utan grep sig raskt verket an. Ceremonimästaren, kanslisekreteraren Sölve Berger, och klubbmästaren, kontorschefen Harald Sylvander, stod och myste. Vicke Andrén och Fredrik Nycander och alla de andra gick runt och plockade åt sig på tallriken. Det var ett fantastiskt smörgåsbord tyckte alla.

    Så kom avslöjandet-överraskningen! Allt var hemifrån!

    Smöret var från Gullmarsberg, det fyrdubbla tunnbrödet av osyrat vete från Hogdal, det mjuka brödet från C. A. Andréns efterträdare i Uddevalla, den gamla vällagrade osten från Uddevalla mejeri. Ansjovisen kom från Lysekil, den salta makrillen från Mollösund, den stekta skarpsillen från Kalvsund. Kaviaren hade levererats av Gustaf Kullberg i Göteborg. (Göteborg ligger för visso inte i Bohuslän. Men - Kullbergs mor var född i Grebbestad. Förty var Kullberg bohuslänning, och hans kaviar bohuslänsk, var den än var gjord!) Alexis Lönner i Uddevalla hade sänt ett 40-årigt kolrenat brännvin. Akvaviten kom från O. P. Andersson & Son. (O. P. Andersson föddes på Åkerström i Hjärtums församling. Akvavitens fader var således bohuslänning!) Det härliga, uppfriskande ölet var bryggt hos Svante Natt och Dag i Uddevalla.

    Det var något för hungriga magar och törstiga strupar! Allmänt beklagades, att inte Åke Wallgren, operasångaren, kunde vara med, men influensan härjade som sagt svårt, och Wallgren var ett av dess offer. Lyckligtvis hade den inte tagit en allvarlig vändning ännu. Det var först senare som dess förödande härnadståg gick över landet.

    Ett sådant hemäkta smörgåsbord hade aldrig tidigare avnjutits av bohuslänningar i förskingringen.

    Men ännu väntade nya överraskningar!

    Middagen serverades en trappa upp. Först bjöds det hummer, som fångats vid Käringön, den serverades au naturel. Så blev det hammelsadel, från Baggeby vid Uddevalla, och tunga, från Tunge härad. Grönsakerna hade vuxit på Hisingen (den bohuslänska delen förstås). Som efterrätt serverades en fruktpudding. Frukten var plockad hos Ullmans på Saltkällan.

    Vinerna kom från Bohuslän i så måtto att de hade levererats av en gammal bohuspojke. Kaffet och konjaken var från Uddevalla. För att göra det riktigt hemlikt slog några konjaken i kaffet. Det var inga riktiga uddevallare!

    Grosshandlaren Anders Krook, som kommit på idén med denna sant bohuslänska festmiddag och som själv skaffat alla ingredienserna (inklusive vinerna), höll ett gemytligt middagstal och inhöstade stormande bifallsyttringar för sitt lyckade experiment.. Sölve Berger, ceremonimästaren, höll så ett varmt tal för hembygden och de anhöriga. Det var strax efter första världskrigets utbrott, och talet tog helt naturligt intryck av det rådande allvarsmättade läget. För dem som inte var med på den tiden kanske bör framhållas, att livsmedelssituationen i början av kriget ännu var oförändrad, det var först ett par år senare som det började närma sig en katastrof.

    Vid kaffet kom diskussionen riktigt igång. Det var Roskilde-freden och Norge och den på den tiden livligt omdebatterade frågan om Enningdalen, som var föremål för diskussionen till att börja med. Så småningom fann klubbmästaren tiden inne att samla deltagarna i sång. Han delade ut ett litet häfte "Allt för hembygden!" Och så sjöngs Fredrik Nycanders "Bordsvisa tillägnad Bohusläns Gille" på melodien "Opp, Amaryllis!", vilken brukade föredragas vid de större festerna. I Åke Wallgrens frånvaro leddes sången av Vicke Andrén, som inte bara var en skicklig tecknare i Ny Illustrerad Tidning utan också en utmärkt Bellmansångare.

    När sången förtonat, hurrades det åter för hembygden.

    De flesta satt kvar under förtroligt samtal. Några hade dragit sig tillbaka kring ett spelbord i lillrummet. Klockan blev elva, och det blev dags att tänka på hemfärden.

    Så brukar det inte gå till i vanliga fall. Denna höstsammankomst är unik i Gillets historia, en fest av detta slag har inte ordnats inom Gillet, varken förr eller senare. Om vi bortser från de gastronomiska utsvävningarna och lägger till ett sammanträde så motsvarar dock denna fest vad vi numera brukar ha för oss vid en ordinarie höstsammankomst. Vi har då ett sammanträde, en måltid (gärna västkustbetonad), varunder nykomlingarna välkomnas och något kortare anförande om hembygden brukar hållas, kanske någon sång, - efter kaffet ett föredrag, en film eller färgbilder från Bohuslän, resonemang i små grupper om dagens händelser och problem, ofta med något samband med hembygden, varefter några kanske drager sig tillbaka för ett stilla kortspel - vi har skickliga bridgespelare i Gillet.

    Under de första åren firades Gillets årshögtid såsom ett vanligt sammanträde - utan damer.

    Vid 10-årsjubiléet, som firades 1917 på Anglais, hade vidtagits särskilda anordningar för att göra kvällen så festlig som möjligt. Ordföranden Henning von Krusenstierna hälsade de fyrtiotalet närvarande välkomna. Sekreteraren Hans Leander föredrog sedan en historik över Gillets utveckling under den tilländalupna tioårsperioden och Fredrik Nycander ett brottstycke ur den just färdigskrivna första delen av "Ranrikes Runor", varpå Gustaf Uddgren förevisade ett 50-tal skioptikonbilder från skilda delar av Bohuslän. - Efter sammanträdet tågade de närvarande under musik in till festvåningens matsal, där gemensam supé intogs vid ett festligt dukat långbord. Ordföranden talade för Gillets välgång, vice ordföranden Ludvig Widell för hembygden och inbjudna gäster, för vilka Hugo Warmark svarade. - Vid det efterföljande samkvämet sjöngs unisont en av Otto Hellkvist för tillfället författad bordsvisa. Så sjöng Åke Wallgren och senare roade brodern Egron med en del historier på bohusmål. - Under kvällens lopp tillkännagavs, att Olaus Olsson överlämnat ytterligare tusen kronor till understödsfonden, vartill han tidigare lämnat grundplåten. Till förmån för ett soldathem i Uddevalla insamlades tolvhundra kronor (inberäknat ett större fyllnadsbelopp från Axel Robert Bildt). Hälsningstelegram inströmmade bl. a. från landshövdingen Lagerbring, "initiativtagaren till Gillets bildande grosshandlaren Cavalli-Holmgren" och hedersledamoten landshövding Hammarström.

    Sedan ett allmänt önskemål framkommit, att damerna skulle vara med vid firandet av årshögtiden, framförde Neiglick (1924) förslag härom till ordföranden. Styrelsen beslöt därpå, att festen skulle firas med middag å Grand Hotel Royal med damer. Nu togs också för första gången kontakten med Uppsala. Göteborgs nations inspektor professor Edgar Reutersköld, "jämte tvenne bohuslänska studenter av ifrågavarande nation skulle inbjudas". De två studenterna blev Arne Kullgren (Uddevalla) och Birger Strandell (Strömstad), och de roade sig kungligt. "Den väl sammansatta middagen genomåts under den mest kordiala stämning och vältaligheten flödade som vanligt vid Gillets fester", lyder protokollet. Efter middagen vidtog ett livligt nachspiel med sång och dans.

    Sedan den tiden har Gillet i regel firat sina årshögtider på Royal med undantag för åren 1925 och 1938, då det var herrmiddag i den gamla stilen. I början av 40-talet firades årstiden under något enklare former på Piperska Muren med anledning av det pågående världskriget.

    Särskilt festligt var det åren 1931 och 1932, då klubbmästaren med gillesmedlemmen direktör Engelkes bistånd genom sitt eget "energiska och tvivelsutan även angenäma arbete, vari ingingo sådana trevliga detaljer som blomstersändningar till sköna primadonnor och personliga uppvaktningar hos högstdesamma i deras loger" lyckats få ihop en mycket god konstnärsensemble till kabareten. I denna deltog 1931 Ester Roeck-Hansen, Zarah Leander, Åke Wallgren, Simon Edvardsen, Fredrik Nycander, Adolf Niska, Evert Taube och Steinar Jöranstad. Zarah sjöng sitt bravurnummer "Det vore nåt för mej" samt en av Otto Hellkvist författad visa om gillesmedlemmarna. Stor succés!

    Också 1932, då Gillet firade sitt 25-årsjubileum, hade det lyckats klubbmästaren att ordna med en flott kabaret. I denna deltog Ester och Harry Roeck-Hansen, Simon Edwardsen, Carl Hagman, Helge Lindberg och Gustaf Lövås förutom de egna förmågorna Fredrik Nycander, Evert Taube och Åke Wallgren. Även vid detta jubileum lämnade Otto Hellkvist en kort redogörelse för Gillets tillkomst och utveckling. Evert Taube höll ett humoristiskt och livligt uppskattat tal till damerna.

    Bägge dessa kabareter höll på till småtimmarna. Efteråt bjöd Gillet de uppträdande på supé, vilket inte skall ha varit så billigt. Men roligt hade man, och kabareterna drog ovanligt många medlemmar till de båda årshögtiderna. Till dansen och kabareten kom sedan åtskilliga ungdomar och förhöjde stämningen ytterligare.

    Särskilt högtidligt var det också vid 40-årsjubiléet 1947, då Gillet med den nyinstiftade förtjänstmedaljen kunde hedra de tvenne då ännu levande stiftarna Otto Hellkvist och Conrad Neiglick samt Anders Smith. Ordföranden framhöll i sitt tal till dem, att Gillet i framtiden aldrig kommer att kunna hedra tre om Gillet så förtjänta medlemmar. De hyllades också med en för tillfället författad bordsvisa som sjöngs unisont.

    Under senare år har Gillet vid sin årshögtid som gäster kunnat se ordföranden i Uddevalla-gillet Korparna (i Uppsala) och i Bohuslänska Sällskapet (Stockholm). Det var på Anders Brobergs tid som ordförande i Sällskapet, som kontakten först togs med denna sammanslutning, en kontakt som så småningom utvecklats till ett allt intimare samarbete inte minst under senare år, då Lars Olof Dahlemar varit Sällskapets ordförande. De båda bohuslänska sammanslutningarna i staden har t. o. m. kunnat anordna gemensamma sammankomster vid några tillfällen. Vi har tillsammans njutit av Erling Zachrissons vackra färgfilm "Saltstänk och Västkustsol". Den spelades upp för oss i Medborgarhuset, vars stora lokal praktiskt taget var fylld till sista plats. Tvenne gånger har vi samlats i Liljewalchs konsthall. Det var utställningar av våra två främsta bohuslänska konstnärers samlade verk, som lockade oss dit. Det förtjänar kanske att framhållas, att Karl Nordströms dukar demonstrerades av Eric Lindblad och Carl Wilhelmsons av hans dotter Inger Nordenfeldt, men det torde vara fullständigt överflödigt att nämna om de känslor som bemäktigade sig deltagarna vid åsynen av klenoderna. - Också på andra sätt har Gillet och Sällskapet kunnat hjälpa varandra i verksamheten. Ett uttryck för samhörigheten är inte endast det förhållandet att många bohusläningar i huvudstaden är medlemmar i bägge sammanslutningarna. Det har nu gått så långt, att Gillets sekreterare, Gustaf Albán, är vice ordförande i Sällskapet! Må detta goda samarbete bestå och må vårt 50-årsjubileum bidraga till nya värdefulla kontakter med bohuslänska sammanslutningar på andra håll i vårt land.

    Må det vara tillåtet att sluta denna korta rapsodi med ett par verser ur en visa, som nedskrevs i ett svagt ögonblick för ett tiotal år sedan, och som därefter brukat sjungas på Gillets årshögtid.

    Tag dem för vad de är, en tillfällig bordsvisa på en aktuell melodi, men samtidigt en kärleksförklaring till en kust, en hyllning av Bohuslän, vår hembygd, som binder oss samman!

Det var Bohus Gilles fest, ja, Gillets fest, tralalala,
 sicken fest, tralalala, årets fest, tralalala.
 Alla bohuslänningar, dom tänker på sin hembygd kär.
Vilken hembygd! Hör nu här!
Där är Koster och Väderöarna!
Hållö, Smögen och Bullarsjöarna!
Där är Öckerö och Vinga, Pater Noster, Kalkegrund,
Tjörn och Orust, Gullmarsfjorden, Svinesund!

Säg, var sågs väl en hembygd såsom den?
Vilka slätter och dalar, berg och se´n,
vilken ljuvlig kust, vilken skärgård, vilket hav,
härligaste hav, som jorden gav!

Birger Strandell