Kungahälla ett av flera centra i Norden på 700-talet

I en tidigare artikel har det berättats om fynd vid utgrävningar i närheten av Ytterby i södra Bohuslän. Mycket talar för att fortsatta undersökningar skulle bevisa att det ursprungliga Kungahälla växte fram under en lång tidsperiod. Landhöjningen har förändrat landskapet så mycket att man i vår tid har svårt att ana hur detta tedde sig för bortåt ett tusen fem hundra år sedan. Klart är att sjöleder gav de viktigaste kommunikationsmöjligheterna. När sedan landet höjde sig kom sjöfarten till och från en centralt belägen hamn i det dåtida Bohuslän först att försvåras och sedan helt upphöra. Uppgiften blev att finna nya hamnar. Kring dessa utvecklades ett civilt liv, samtidigt som det tidigare centret förföll och tömdes på invånare. Byggnader förföll, måhända att byggnadsmaterialet återanvändes på den nya platsen, men husgrunder kom snart att täckas av åkermark. Generationer av bygdens folk följdes av nya generationer och platsens historia försvann i ett töcken. Så bör man kunna förklara att få i vår tid anade vad som dolde sig under marken i Ytterby.

Likheter mellan Kungahälla och Gamla Uppsala, Uppåkra och Hedeby

I Uppland har kungshögarna med hövdingagravar från 500-talet i alla tider påverkat fantasin. De har satts i samband med mytiska härskare över svearna men fakta har saknats som skulle bekräfta vad traditionen berättar. Tidigare forskningsmetoder byggde på att man satte spaden i marken och plockade upp föremål av olika slag. Gamla Uppsala är en av Sveriges viktigaste platser. Kungahälla spelade i norsk historia en roll som inte nog kan framhållas. I Gamla Uppsala har arkeologer med hjälp av markradar upptäckt rester under jord av en byggnad från 700-talet som var 50 meter lång, 12 meter bred och sannolikt fem-sex meter hög. De spår av en stor kungshall som har gjorts vid Ytterby visar sannolikt att härskarna i Norden utbytte erfarenheter med varandra. I södra Sverige blottläggs undan för undan ett regionalt maktcentrum som tycks ha varit aktivt från 100-talet f. Kr. tusen år framåt. Området som ligger i Uppåkra söder om Lund bör så småningom ha kommit under danskt politiskt inflytande. Det storslagna i denna forntida kultur visar sig bl a i det ceremoni- eller gillehus i trä som sannolikt uppfördes på 200-talet och därefter byggdes om i flera etapper fram till 900-talet utan att drabbas av eldsvåda. Arkeologerna uppskattar att centret i Uppåkra kunde ha haft ett tusental invånare. Det övergavs så småningom och lades liksom det ursprungliga Kungahälla för fäfot. Anledningen är inte känd men kan säkerligen inte bero på landhöjning. Gamla Uppsala utvecklades däremot till ett kyrkligt centrum men också detta fick en begränsad livslängd . Ytterligare en tidig stadsbildning är Hedeby i Slesvig, viktigt kommersiellt centrum från åtminstone 700-talet tre hundra år framåt. Bosättningen där anlades längst inne i den vik i sydväsligaste Östersjön som på danska heter Slien och på tyska Schlei, därav namnen Slesvig och Schleswig. När missionärer från frankerriket, bl a Ansgar, skulle sprida kristendomen norrut blev Hedeby en viktig anhalt. Sannolikt kom invånarna i det första Kungahälla också kontakt med den nya läran genom handel. Import och export bidrog säkerligen till förbindelser mellan de fyra nämnda stadsbildningarna. Det bör observeras att benämningen stad inte skall uppfattas på ett modernt sätt. Liksom övriga nämnda stora handelsplatser och administrativa centra, bl a det första Kungahälla, övergavs Hedeby så småningom av olika skäl.

Landhöjning på Tjörn förändrade landskapsbilden

Det tycks vara i det närmaste omöjligt i att i våra dagar föreställa sig hur landskapet tedde sig på den plats där det ursprungliga Kungahälla låg och dit fartyg kunde ta sig. Den som vill se följderna av landhöjningen kan bege sig till området norr om Stenkyrka kyrka på Tjörn. Under tidig medeltid uppfördes på gården Hällers ägor en gårdskyrka. Ruinerna av denna grävdes 1964 ut av etnologen fil dr Johan Pettersson, komminister i Kövedal och välkänd för denna tidnings läsare som kolumnist. Pettersson dokumenterade sina forskningar i boken Vår Frue kircke ? studier i Tjörns medeltid (1966). Det kan nämnas att de blottlagda ruinerna efter undersökningen på nytt övertäcktes av jord. Ett träkors anger platsen. Landskapsbilden har sedan tidig medeltid helt förändrats men från den nämnda ängen ser man i norr en slätt som sträcker sig in mot Kållekärr. När gårdskyrkan uppfördes var området fortfarande en havsvik, en del av Säby kile. För den som vill besöka området för den nämnda gårdskyrkan bör det nämnas att platsen ligger mycket otillgängligt till och att den är svår att hitta utan hjälp från boende i närheten. Utsikten mot den gamla sjöleden, nu åker- och ängsmark, sätter dock fantasin i rörelse. Ett annat bevis på följderna av landhöjningen är Ängön och Rapön, en gång just öar men i våra dagar delar av Flatön, även om i varje fall namnet Ängön lever kvar, inte minst i samband med Taubespelen som äger rum där varje sommar.

Kungahälla Kungahälla vid Nordre älv hade en föregångare

Den som via internet söker kunskap om det gamla Kungahälla blir via Wikipedia och andra kanaler informerad om att staden låg vid Nordre älv. Som läsaren genom föregående artiklar har förstått, hade den en föregångare som växte fram i närheten av Ytterby. Där har utgrävningar påbörjats och där har arkeologer gjort intressanta fynd. När denna stad grundades känner man inte till; sannolikt utvecklades den under lång tid men förutsättningen var omedelbar närhet till farbart vatten. Så småningom märkte man att landet höjde sig ? det skedde nästan omärkligt men hade den effekten att leder som i alla tider hade utnyttjats av fartyg blev grundare. Med största säkerhet förstod samtiden inte anledningen utan kunde bara konstatera vad som skedde. Området låg sannolikt sedan länge inom norskt intresseområde, något som tidiga berättelser tyder på. Så småningom började norska kungar se sig om efter en alternativ hamn med ett inland som kunde utvecklas på samma sätt som det vid Ytterby. Viktigt var att fartyg kunde lägga till vid en ?häll? (jämför slutleden i t ex Edshultshall). Som nämnts tidigare, är det i vår tid omöjligt att avgöra hur detta nya Kungahälla såg ut under dess storhetstid. Historiskt belagt är det anfall som en vendisk flotta från södra östersjökusten riktade mot staden 1135. Kungahälla skall därefter ha byggts upp längre väster ut, något som kan tyda på att den pågående landhöjningen redan då hade gjort sig märkbar. Kommer man i våra dagar med bil norrifrån ser man på långt håll en höjd, kallad Klosterkullen. Innanför den har arkeologer bl a funnit ett femtiotal skelett, enligt informationstavlan rester av munkar. Artikelförfattaren har inte tillgång till hur rapporten om utgrävningen var utformad och känner därför inte till om det gjordes någon osteologisk könsbestämning av skeletten. På kullen skall det ha funnits ett försvarstorn och därinnanför en kungsgård med kyrka.

Kyrka i Kungahälla enligt en informationstavla vid Klosterkullen.

Kungahälla hade visserligen ett kloster som tillhörde Augustinorden, men att detta enligt texten på informationstavlan skulle vara platsen för detta förefaller vara en ogrundad tanke. Författaren till denna artikel är mycket väl insatt i frågorna kring medeltida klosteranläggningars storlek och utformning och ställer sig mycket tveksam till de hypoteser som presenterats.

Slutet för Kungahälla

I och med att Bohus slott 1308 uppfördes där älven delade sig i två flodarmar minskade Kungahällas betydelse avsevärt. 1612 beordrade Kristian IV befolkningen att flytta till holmen under det befästa slottet och vad som återstod av det gamla Kungahälla förföll. Efter reformationen hade institutioner som inte hade något existensberättigande rivits och minnena om sådana bleknade och föll i glömska. En lantmäterikarta visar tomtfördelningen sedan staden blev svensk men kan trots beteckningar på gamla institutioner knappast betecknas som tillförlitlig. Om bortåt femtio år kan en ny generation av arkeologer med nya tekniska hjälpmedel och med stora ekonomiska anslag måhända visa eftervärlden var Kungahälla nummer 2 och 3 låg och hur staden/städerna såg ut. Till dess får man nöja sig med vad fantasin erbjuder men läsa informationstavlorna på plats kritiskt.